I'm no writer, men...
"Hur många gånger har du itne sett någon som passar alla dina utseende krav på bussen? Eller spårvagnen? Eller tåget? Jag vet inte hur många som ajg har sett men det är ett bra antal! Personen står där och bara är, ni ser på varann och sen kan du inte låta bli att sluta små kika.Du står och funderar på vad han gör och vart han ska. >>Ska han hem till sin flicka? Ska han hem till hunden?"<<
Den här gången är det en mörkhårig främling som står och väntar på spårvagnen. Han har busigt hår, mörka ögon och fina ögonfransar. På något sätt som Prins Carl-Philip fast sexigare. Han har en skön blandnig av buisness och casual på sig och för en gångs skull så har en sån här kille inte på sig ett par spetsiga äckliga skor! Färgen på kläderna går i en mörknyans av svart, grått och brunt och han bär på en stor väska. Eller vänta? Är det en vanlig väska eller en dator väska eller. Vad är det? Jag kan inte se för det smälter så bra in i honom.
Vi står båda två tydligen och väntar på att fyran ska ta oss hemmåt, mot Mölndal. >>Eller ska han till en vänn? Ska han hem till Mor och Far?<< Men fyran kommer aldrig för att föra oss mot vår destination. En minut blir fem minuter och fem minuter blir tio utan att en minut försvinner från skärmen på hållplatsen. Något är fel. Så vi tar båda Femman till Korsvägen och ser om vår bådas tur förändras där. Det börjar att spöregna när vi går av och vi skyndar oss under tak. Han direkt till hållplatsen, jag till en annan för att kolla om Tvåan går, men den ahr slutat gå för länge sen. Så där står vi igen, båda två och väntar på att äntligen få vara på väg hem. Jag små kikar fortf på honom och hoppas att han inte ska märka, eller är det exakt vad ajg vill? Att han ska lägga märke till mig och komma fram och bara, ja vadå? Små prata? Vem fan gör så?
Vi går på, han i mitten och jag längre fram. Jag börjar fantiser om att han ska gå av åp samma hållplats som jag även nästa gång, att kanske har ett paraply så att han kan erbjuda lite skydd?. Jag försvinner in i mina fantisier och nästa gång jag vågar titta bakåt så har han redan försvunnit. Ut från ljuset in i mörkret och det ända jag har kvar är ett minne av denna mörkhåriga främling med en vacker höst klädsel på sig. Ett minne som sakta men säkert försvinner ut ur mitt minne för att fyllas med annat meningslöst svammel."
Kommentarer
Trackback
